Il m'aime. . . Pas du tout.

Jag och Gebka är så intelligenta. Vi sitter och har djupa diskussioner på msn.
Ungefär såhär hade man kunnat sammanfatta det.

Jag kom på varför jag inte är lycklig.

Varför?
För jag inbillar mig att jag har det bättre än vad jag egentligen har. Jag ljuger för människor och sårar dom.
Jag bryr mig inte om hur det går till, sålänge jag får vad jag vill.
Och när det finns något som jag inte är nöjd med förbiser jag det
istället för att ordna upp det.

Men det kan jag ju göra något åt, sluta ljuga och börja ordna upp.

Fast tänk så mycket skada jag redan gjort.

Sen undrar jag varför livet är så surt så att vi blir kär i folk som vi absolut inte borde bli kära i?

Man drömmer om dom om nätterna, fast man inte borde.

Så tänker man "Varför just den killen?" och varför just dom som man faktiskt inte alls borde vilja ha.

"Fan,  fan, faaaan"  tänker man, sen intalar man sig själv att man inte är kär utan man bara är bara lite.. förvirrad?

Och att det bara är för stunden man fick den där känslan.


Hm.