Varför är du inte här ?

Like a part of my future is lost forever.
A part that will never forgive me.
And, for the first time since I started this game.
I lost.
And it’s over now.



Kan du glömma det som varit ?

Men herregud, nu skriver jag idag igen ! BAM ! Överraskning liksom !
Aja, det får ni minsann stå ut med !
Inte för att jag har fått några kommentarer på förra inlägget, men ändå.
Jag tycker om att skriva, det är så... givande, så att säga.

Imorse när jag gick ut från lägenheten så gick jag mot min cykel som jag hittade igår.
Jag hade faktiskt tänkt att jag kunde cykla till skolan och spara en massa tid.
Men, när jag går mot den så är det snö på sadeln !
Ouppmärksam som jag är, hade jag inte märkt snön på marken, i träden, överallt.
Så..jag fick gå till skolan idag igen.
Fast jag överlevde ju, trots sådana hemska omständigheter !

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Hur går man vidare ?
Det är något jag undrar.
Jag undrar om det verkligen är så svårt.
Eller kan man göra det, om man verkligen vill ?
Och hur lång tid tar det ?
Inte en dag.
Det är säkert.
Inte två dagar heller.
Det har jag till och med märkt.
Men så småningom börjar man väl glömma.
Glömma helt är något man aldrig gör antar jag.
När det händer någonting anmärkningsvärt,
något som leder till drastiska förändringar i ens liv,
vad ska man göra då ?
Varför gör man egentligen saker som skadar en ?
Varför fortsätter jag skriva fler frågor, när jag redan har brist på svar.
Jag blir trött av att tänka på det.
Men man behöver ju tänka.
Och det är därför jag skriver detta.
Jag önskar att ärlighet spelade en större roll i människors liv.
Man hade sluppit hålla in känslor som blev för tunga.
Äsch, nu ska jag inte plåga er längre.


Hoppas jag slipper äta mat idag, har redan ätit helt mycket...


Det är riktigt skönt att lyssna på min systers musik.
Jag kan ju påminna er om att lyssna på hennes musik.
Det är bara att kolla i spalten till vänster och klicka på länken.


Och det står riktigt mycket på den bilden, ska ni veta.

 // milla