As if you have a choice.

"If there's one thing I know, it's that I never really know enough."

Okej.
Så jag tänkte såhär igår, eller nåt, att jag inte var ledsen då. Jag menar, han frågade om jag blivit ledsen.
Ja, erkände jag.
Jag borde sagt att nej, jag är inte ledsen, men vet du vad? Det känns som att bli kvävd. Jag får ingen luft när jag
försöker andas in. Men det sa jag inte, tyst mumlade jag ett ja som svar.

Och är det inte meningen att det ska vara på ett annat sätt? Man ska väl inte kunna sitta tyst bredvid och betrakta andra saker? Är det inte meningen att all ens fokus ska vara på den personen? Att man ska vilja sitta där i flera timmar till och prata och i sina tankar fundera på hur det skulle vara att kyssa den personen? Eller har jag helt fel?
Det jag vill minst nu är att träffa honom.
Det jag vill mest är att träffa honom.
Bara sådär ärligt.
Egentligen.