Never thought this would happen, I let it sink in; you're gone.

Heeeeeeej

Allt bra med er två? Nej? Okej krya på er.
Med mig är det bra just nu, förutom att lille poop, aka kålle, står och jamar utanför min dörr nu. Mitt lilla skadade knä börjar åtminstone bli friskare och sjukgymnasten sa att jag är duktig, flera gånger! Och att jag är kobent "men det är inte ovanligt bland kvinnor!!!!" Fick hon säga när jag såg ut som en ledsen kattunge. Tydligen är många män hjulbenta, så vi har väl alla brister. 

Sedan sist jag skrev här har det skett stora förändringar. 
Jag har mittbena nu (!). 
Våra katter får inte lämna huset ensamma längre, Chilli blev inlåst någonstans i byn över natten i slutet av oktober och jag och pappa var sömnlösa av oro. När mitt kära hjärta kom hem igen efter mer än tjugofyra timmar så ville jag inte släppa taget om honom någonsin igen. Så nu håller vi dem inomhus så vi slipper olyckor och sjukdomar.  
Otto är död. Jag kan fortfarande inte förstå det. Hans begravning är på måndag. Efter den kommer det nog inte kännas overkligt längre. 

Nu kommer snart den lättaste delen: Överflöd av bilder!! Har dock bara bilder från den senaste veckan eftersom jag fick mammas iPhone 6 när jag var i Småland. När jag var där dog grannens katt, som jag tidigare döpt till Merlin och matat med kyckling eftersom ägarna inte brydde sig. Det gjorde så ont i hjärtat att se paniken i hans gröna ögon och inte kunna göra något för att hjälpa honom.

Så mycket hemskt som inte går att reparera har hänt i år och det är bara januari. Samtidigt är det så fantastiskt hur bra livet ändå är. Har till exempel en underbar liten katt i knäet medan jag skriver detta. Chilli vill alltid vara hos mig i en timme varje natt innan han lägger sig i fönsterkarmen. 

Min lilla Gandalf. Han vill kela och äta på rotation. Så fort han ätit sig mätt ska han upp i mitt knä, och sen ska han ner och äta och sen upp i famnen. 
Albus vill också sitta i knäet ganska ofta, han tycker nämligen att kläder ska vara vita. 
Hittade vackra hästar!! De ville bli klappade men en skylt sa åt mig att låta bli. 
Seriöst, hur fin? Så fin! 
Småland var lika med isig kyla och vita skogar och alldeles för hala stigar. 
Mysiga, vackra Albus som jamar som en kattunge när han är hungrig. ❤️
Kom hem till mina fina hjärtegull igen. 
Mashy hade saknat mig väldigt mest.
(Andas)
(Andas inte)
En sömnig Kålle tog min plats. 
Pappsis fyllde år, han fick blommor och blad och bananchokladkaka!
Lyckades med en supergod rätt idag!
Och så avslutar vi med den fulaste och roligaste bilden jag tagit i år!