Samma gator, samma minnen av dig

Hej.
Även om jag ska prata sönder kuratorn imorgonbitti känner jag att det kan hjälpa att skriva här. Ni vet när man frågar någon "vad heter nu den där skådespela- Morgan Freeman! Just det! Tack!!" För man tänkte högt och då löste allt sig. Det är min plan, att skriva här och kanske förstå varför jag saknar allt.

Ikväll åkte jag till Lund, och jag tänkte på gymnasiet och tryggheten i att inte ha ett annat val. I att leva i nuet och inte framtiden, som jag gör nu. För jag vet aldrig vad jag vill. Och jag saknar lbs varannan dag men är glad att jag och E tog kontakt efter vi slutat och det är min tröst, för det skulle jag inte byta mot något. Men när jag kollar genom gamla bilder hindrar inget mig från att sakna sekunden bilden togs. Och jag tänker på framtiden men hittar ingen bra lösning, kan inte tänka mig något magiskt nog. Och ibland är jag för mycket i nuet och färgar sönder mitt hår och ångrar mig efteråt. Och jag ignorerar vänner jag tröttnat på men spenderar för lite tid med vänner jag tycker om och för mycket tid med mobilen. Allt känns väldigt motsägelsefullt, egentligen vill jag ligga i sängen tills någon ringer mig med en lösning på allt. (Det kommer inte hända, je sais.) 

Bildbomb! 

Sensommarmys på Björns efter vi vaccinerat oss. Jag har fortfarande blåmärke på armen. Är det ens normalt.
Skulle ta en fin bild and then she pulls this face... 
Är väldigt känslig ibland.

Så blonda, alltså.
Tror verkligen på fred.



Mami och fina Växjö.

Nyårsklänning, tänkte jag! 
Hade haft de här örhängena om jag kunnat.
Gjorde godis, mm.
Ja men gissa då?
Började bra i Sims 4.

Gjorde cupcakes med moccafrosting igår! 

Livet går sådär när håret ser ut såhär.
Jag och susie delade på ett halsband. Inte vårt fel att de hade två kedjor med två dinosaurier i ett. 

Hejdå allihopa.