Restlessly seeking images a child needs to help them sleep

I was thinking that I should see someone, just to find out if I'm alright.
Is this called living or something else?

Hej. Här sitter jag och kan verkligen inte sova fastän jag börjar bli sjuk. Mår för dåligt och är ganska så hungrig på någonting jag inte listat ut vad det kan vara än. En smula ångest har dessutom smugit sig på sedan jag gick upp och jag har haft ont i kroppen sedan igår. Alltså är läget inte särskilt bra så hey, varför inte uppdatera här när jag ändå inte orkar göra någonting annat än att sitta invirad i herr filt. Läser en fanfic om Hermione och Snape menmenmen innan ni dömer och tänker holy fuck så låt mig berätta att den är femtio kapitel lång och tjugo kapitel in har ingenting olämpligt hänt än. I have faith in this. Kanske. Om det blir läskigt tänker jag sluta läsa. Mm.
 
Lite bilder. Jag har picknickat med bästis, sett hennes nya lägenheter, gjort en sushiarmé, ätit "bakis"pizza dagen efter midsommar, som var perfekt och jag saknar den. Pizzan alltså. Igår försökte jag tröstshoppa efter hemska mardrömmar men inget lockade så det fick bli en banana espresso. Håret har blivit ljusljusrosa och jag saknar sarah och vill träffa isak och ha sol igen. Det var nog allt. Hejrå. 
 
 
 
 

kanske fortfarande kommer försvinna i din blick, drömma om den framtid vi aldrig fick

Så här kommer det, en sammanfattning av mina tre år på gymnasiet.
Jag börjar redan glömma det som var då och sakna det som var nyss.
Och blanda ihop januari 2011 med januari året därpå, kan inte riktigt minnas vad som hände när. Vilket nyår det var som vi firade hos Esther i hennes vackra lägenhet och vilket det var jag åt god middag med familjen och min pojkvän. Jag måste anstränga mig för att minnas när allting hände, i vilken ordning och varför.
 
Detta hade kunnat vara ett inlägg som handlar om att jag nu är mer självsäker än jag trodde det gick att vara, eller hur jag inte insåg förrän i november för två år sen vad det betyder att älska någon. Det hade kunnat handla om att jag fann susanna, som jag är helt säker på är min själsfrände för det finns ingen bättre än hon. Jag hade kunnat skriva om hur det kom sig att jag inte började på Spyken fastän jag kom in eller om hur svårt det var att gå från att vara en av de bästa i klassen till att inse att jag inte har en aning om hur man pluggar. Kanske hade jag kunnat berätta att jag lärt känna människor så annorlunda från alla jag känt tidigare och hur Lund alltid kommer påminna mig om min ungdom och all dramatik jag faktiskt varit med om. Men nej, här får ni i stället för många bilder som inte kommer säga någon annan än mig särskilt mycket.
Här kommer det alltså, ett alldeles för opersonligt inlägg om hösten tvåtusentio till våren tvåtusentretton.
 
 
We both know, that the nights were mainly made
for saying things that you can't say tomorrow day.
I'm too busy being yours to fall for somebody new.
 
2010
 
 
 
2011
 
 
2012
 
 
2013
Min kära vän sedan ungefär tretton år tillbaka flyttar till Jämtland nu, denna bilden är från när jag och Susanna var på hennes tjugoårs- och farvälfest. Blä. Men hon får bo här när hon vill! 

Avslutningsvis, en bild från idag. Jag tänker ha rosa hår ungefär föralltid. Okej? Okej!
 
 
 
 
 
 
 

det kommer aldrig va över för mig

Och så kan jag visa dig det längst inne i mig som du inte heller fick se.
Hur fan kan du, ligga med andra nu?
Jag kan inte hindra dig.
FINASTE ÅR & DAR MED FINASTE ADAM. 

Allt har varit så himla sentimentalt i flera dagar nu. 
 
Jag tog studenten i fredags. Jag. Studenten. Så himla sjukt. Min världsbästa mentor, herr Almer, fick oss att gråta sista gången vi var i klassrummet (bara för att han nästan gjorde det), vårt bästa klassrum som egentligen kunnat vara en perfekt lägenhet. Det var så jobbigt och fint. Vid betygsutdelningen ute på gården gav vi honom tre presenter. När han tittat på den sista, en "tavla" där vi alla skrivit varsin liten text (eller mening) till honom böjde han sig mot mikrofonen och sa "ni är underbara" och så många av oss fick tårar i ögonen ännu en gång och hjärtat värkte över att tiden tillsammans på vår fina skola tog slut den dagen. 
Kvällen på Tegnérs var värdelös, men i bilresan dit planerade jag och susannas vän Frida massor av bra saker vi kommer kunna hitta på i sommar. Och idag kom papio hem med ett sommarkort till mig, så det kommer verkligen kunna bli underbar i år. Sista halvtimme på Tegnérs var dock väldigt fin, synd det inte hade kunnat vara lite längre. Men jag tänker aldrig gå tillbaka till det stället, vidunderligt hemskt.
 
Studentmottagningen tillsammans med min bästa kusin var helt fantastisk, vädret vände totalt från hur det var på morgonen och jag fick så fina presenter av alla bra människor som kom dit. Bl.a två perfekta hörlurar. Blåa Urban Ears av Jenny, och av henne fick jag också.. DEATHLY HALLOWS-HALSBAND! Kan ni förstå det, perfektion ju. Sedan fick jag en vacker servis, iPod, presentkort till glasögon, massor av vackra blommor, hårprodukter värda en förmögenhet för en student, smycken och pengar. Väldigt, väldigt värt tre år på en så fin skola som LBS. 
 
Här kommer för mycket bilder på mig! Alla bilder är tagna av mamma, med få undantag.
Den andra bilden är bra för Ivar ser ut som Gud ungefär, den har Britt från min klass lagt upp i klassmappen. Före detta-klassmappen kanske det är nu. Hejdå alla fina människor på skolan.