just save your scissors for someone else's skin, my surface is so tough, I don't think the blade will dig in

Att inaktiva sitt facebook-konto är lite som att göra slut med en partner. Verkligen.
Jag insåg det nu när jag sitter på lektionen och jag tänkte logga in, då aktiveras kontot igen. Det är ju värt det och "jag ska ju bara"... Bara vadå, camilla? Bara se vem som är inne på chatten och hoppas att någon speciell skriver, trots att det aldrig sker? Bara kolla genom bilder på människor du inte bryr dig om?
Men å andra sidan, så vill man gärna chatta med sina fina systrar, tönta sig på The Sims Social och se bilder och videor som ens finaste vänner lagt upp.
Det är som att göra slut med sin partner för det fanns bra saker som man inte kan glömma hur man är försöker. Och man kan försöka ersätta det men det blir aldrig samma sak.
Men tänker man efter, så kan man hindra sig själv från att höra av sig.
På samma sätt som man kan låta bli att logga in igen.
Jag vet.
Det låter som om jag är kär i Facebook..
-
Och eftersom jag är oåterkalleligt förälskad i Harry Potter;
(Såg förresten att statistiken nästan är lika hög igen. Fint.)

jag tror du söker efter mer än du ser men jag ser att du ler och jag tror att du tvivlar

Så, nu sitter jag i skolan på 'vinden' med finaste födelsedagsfisk bredvid mig. Som alltid.
Vår lärare beskriver ethos, logos och pathos och råkade skriva en gullig smile (+ -) fast den var sötare på tavlan för då ser den ut som en pikachu som blinkar. Gebka sa att den var ny. Och fin. Och fin och ny.
När vi slutat ska jag åka till awesome heleneholm och chilla i kafeterian tills funky sativa slutar. Och klockan halv sex eller något ska vi se gratis bio på stadsbiblioteket. Det kommer vara mysigt (tur att funky inte hatar det ordet längre). Jag sitter och nynnar på vart jag mig i världen vänder men jag har inte riktigt lärt mig texten än så det låter en smula underligt.
Usch.
Jag vill inte vara i skolan.
hihi gullig katt från weheartit, tror jag.

längtar efter något som kan rädda mig

Jag sitter med halsduken uppdragen på huvudet, ser riktigt störd ut. Inget ovanligt.
Idag åkte jag in till stan oduschad, osminkad och med världens mysigaste kläder. Jag gömde mina osminkade och trötta ögon bakom solglasögon. Det där med att vara diskret och smygkolla på saker och personer bakom sina solglasögon är verkligen inte min grej. Jag puttar ändå bara ned dem på nästan likt en gammal man som löser korsord.
Nu har jag käkat ruccolasallad med champinjoner och halloumi, sett en hemsk film helt utan poäng eller sensmoraler och överväger att använda ögonbrynsfärgen jag införskaffade idag. Plus lite ansiktsbehandling och sånt.
Söndagar är det mysigaste.
Jag tror jag har fallit i kärlek med webkamerabilder.
Ser un peu tjockis ut.