Do you ever get homesick?

Jag skulle göra i princip vad som helst för att få två miljoner nu direkt. Helst tre, men eh, man vill hålla det realistiskt.
Saknaden gör ingenting mer än tömmer mig på känslor för annat och jag vet att jag skulle förfalla lika mycket nu som då av förlusten. Ingenting går att röra vid och efteråt är minnet redan diffust och avlägset.
"När och var som helst.
Men aldrig här.
Och aldrig nu."
Det ska sluta, någon gång. Det måste ta slut för vi måste få flytta härifrån. Ett annorlunda liv och andra utmaningar för oss. Vi behöver det.
Detta är redan förbrukat.
Hejdå.
-

Nov. 13, 2011

Känslan av att någonting avgörande hände när jag var ouppmärksam.

Tröttheten vill verkligen inte gå över. I tisdags somnade jag i en fåtölj i skolan. Sov i en timme utan att tycka det var något fel, för varför skulle jag vara vaken.
Och varenda dag lyssnar jag på Ben Howard och Dallas Green. Ofattbart fin musik, det där.
Fullmånen var ljust röd igår och det tog mig tillbaka ett år i tiden och jag vill fortfarande ha tillbaka allt det där. Natten spenderades hos fancy och det var mysigt. Mycket har förändrats men en liten del av allt var som förr och det kändes tryggt.
Allting kanske inte måste försvinna.
Jag vet, jag är knappt vaken längre.