the sky might turn grey

Jag är smått överraskad. Den här dagen har varit riktigt härlig.

Jag sov till klockan åtta, i skolan så såg vi på Corpse Bride, och slutade när den var slut.
Efter jag tagit tåget med två fina flickor till malmö så tog jag bussen till lilla vellinge.
När jag efter fyrtio minuter hoppade av utanför ica kände jag en doft av godis och blommor. Eller, inte på riktigt men det doftade verkligen gott och i kombination med det somriga vädret så kunde jag inte låta bli att le och känna att jag saknat vellinge.
Jag gick inom ica för att köpa loka eftersom jag hade planerat att gå hem till fancz och att gå i fyrtio minuter utan dricka är bara fel. Väl inne på ica kände jag ännu en gång att jag verkligen saknade tiden då vi alltid var i vellinge. Och jag vet inte ens varför, så underbart är det inte. Men det var något särskilt med håltimmarna när man rushade till "centrum" och sen, trots tidspress, gick omvägen förbi sunds. Bara för att man kanske hade tur och fick se någon snygging, kanske kunde man få en kram av någon bekant också.

Det har ju blivit så många förändringar nu.
Man måste gå upp tidigare varje morgon, stressa till tåget, åka till en skola där ens bästa vänner inte är, ha lektioner som är långt ifrån vanliga och sen tar det en evighet att komma hem igen. Och går man till sunds är en hel del av ens polare där. Inte bara alla snygga killar man vill ha, tss. Allt är så himla...........annorlunda. Aja, man vänjer sig väl. Det gör man alltid. (Och när man väl har gjort det så ändras allt igen.)

I alla fall, efter att ha handlat på ica så började jag vandra västerut....Ja, antar jag. Åh, jag älskar att gå hem till henne och veta att man snart ska få se det underbart vackra leendet och titta in i hennes livfulla, bruna ögon. Så när jag väl kom dit spelade jag awesome musik för henne på spotify, verkligen awesome. Vi satt där vid hennes köksbord som vi gjort så många gånger förr och snackade om att möjligt. 
Vi hade suttit där i några timmar när vi promenerade in till vellinge, tog bussen till höllviken där vi träffade hennes lilla mormor. Som, trots att hon kanske tjatar lite, är riktigt härlig!
När hon skjutsat oss hem satte vi oss återigen vid kökbordet och pratade om alla våra tankar, förmodligen. Drack kaffe, gjorde läxa, och snackade med hennes syster. Det är så otroligt härligt att vara hemma hos dem eftersom det känns så himla franskt och mysigt. Man trivs verkligen där, känner sig trygg och omtyckt... På något vis. Någon timme senare åt vi otroligt god middag och sen var vi på fancz rum tills papi hämtade mig sent på kvällen. Nu känner jag mig bara så himla nöjd. Med allt.
Det blir ju inte sämre av att jag ska hem till älskade fika imorgon and spend the night there. Som jag längtat!

Och nu borde man förmodligen sova, annars kommer jag aldrig vilja gå upp ur sängen halv sex imorgon.
Peace out.





was there something you didn't dare to say?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: