It feels better to let go

"I should probably say, that I'm unsure why I'm running away from the only thing I want."

Okej.
En ny skolvecka. Är inte vidare pepp. Det känns inte givade någonstans, men vi överlever.
Och det är rätt underbart att umgås så mycket med gebka, ehe.
Hon är fin. Och den här dagen var bra (ni vet, sådär trots allt?)
Trots att hon är lite ond. En hel del, men det funkade ändå. Tror jag. Kanske.
Saknar..- Nej för det finns. Inte kärlek heller. Nanana.
Dessutom, så skrev... Åh. Jag trodde faktiskt inte det. Absolut inte alls.
Imorse var det ju så otroligt lockande att inte hoppa av i Lund. Så. Otroligt. Lockande.

Tiden mellan höst och vinter går alltid så himla fort.
Man hinner inte riktigt med.
Jag vill ha någon som gör att man står ut.
Som får en att se fram emot mysiga höstkvällar.


Och vaniljte är gott.




Maybe I'll just lie a little.
And tell you that I'm doing fine.

don't know how we got into this mess

"In fields of shadows you're the flickering light
That keeps me walking towards what's right.
And like the astronaut scared to fly
I sometimes wonder… is it all a lie?"

Det går bara  inte att tröttna på den låten.


Mina planer för idag totalfuckades, om man vill vara så grov.
Jag skulle ju sovit hos erika men det gick tyvärr inte (men vi måste ses snart, älskling!)
Så det underbara humör som dagen inleddes med var som bortblåst ett tag, men det gick över sen igen. För skolan idag var förvånansvärt givande. Det gjordes liksom framsteg med personer. Inga sura blickar över huvud taget, jag var till och med vänlig mot han sexistiska, fantastiskt.
Jag och gebka har haft alldeles för mycket energi idag, tycker smått synd om folk som varit i vår närhet. Det var inte förrän på tåget som vi var tysta och fokuserade, i ungefär tre minuter när båda tittade ut genom fönstret.
"Åka tåg har nog en lugnande effekt......" eller vad hon sa, och sen började vi skratta igen. Duktiga tjejer.

När jag kommit fram till malmö var jag dödligt sugen på att åka den långsamma bussen, men tänkte skynda mig ifall jag skulle träffa damppsykopaten. Efter att ha åkt förbi konserthuset, tror jag det var, så hade han dock inte svarat på sms så jag bytte buss på södervärn till den som är åh, så seg. Eller, jag gjorde ju inte det enbart för att jag brukar föredra den bussen, utan det fanns en annan anledning också. Ehe.
Det blev en himla massa bussåkande idag, för ungefär direkt när jag kommit till vellinge så skulle jag in till malmö igen. Där var jag i några timmar, fredagen blev alltså inte så trist som jag oroat mig för. Klockan var kanske halv åtta när jag tog bussen hem igen. Så otroligt härligt, det var alldeles för längesen jag åkte buss efter mörkrets inbrott.
Sen blev man hämtad och kvällen har nu spenderats med a lot of cake och nick & noras oändliga spellista. Den filmen har bra sensmoraler. Love it.

Sålänge jag inte tänker så mycket är allting fantastiskt just nu.
Bara.....tänka på helgens planer och...utseendet. Underbart.
(Jag skriver hela tiden "alltid" istället för "allting". Drygt. Ungefär som när jag skrev verkligenheten innan.)

Och nu är katt faktiskt trött. Sjukaste.
Godnatt.



Who can you trust when your shadow's been cheating?

the sky might turn grey

Jag är smått överraskad. Den här dagen har varit riktigt härlig.

Jag sov till klockan åtta, i skolan så såg vi på Corpse Bride, och slutade när den var slut.
Efter jag tagit tåget med två fina flickor till malmö så tog jag bussen till lilla vellinge.
När jag efter fyrtio minuter hoppade av utanför ica kände jag en doft av godis och blommor. Eller, inte på riktigt men det doftade verkligen gott och i kombination med det somriga vädret så kunde jag inte låta bli att le och känna att jag saknat vellinge.
Jag gick inom ica för att köpa loka eftersom jag hade planerat att gå hem till fancz och att gå i fyrtio minuter utan dricka är bara fel. Väl inne på ica kände jag ännu en gång att jag verkligen saknade tiden då vi alltid var i vellinge. Och jag vet inte ens varför, så underbart är det inte. Men det var något särskilt med håltimmarna när man rushade till "centrum" och sen, trots tidspress, gick omvägen förbi sunds. Bara för att man kanske hade tur och fick se någon snygging, kanske kunde man få en kram av någon bekant också.

Det har ju blivit så många förändringar nu.
Man måste gå upp tidigare varje morgon, stressa till tåget, åka till en skola där ens bästa vänner inte är, ha lektioner som är långt ifrån vanliga och sen tar det en evighet att komma hem igen. Och går man till sunds är en hel del av ens polare där. Inte bara alla snygga killar man vill ha, tss. Allt är så himla...........annorlunda. Aja, man vänjer sig väl. Det gör man alltid. (Och när man väl har gjort det så ändras allt igen.)

I alla fall, efter att ha handlat på ica så började jag vandra västerut....Ja, antar jag. Åh, jag älskar att gå hem till henne och veta att man snart ska få se det underbart vackra leendet och titta in i hennes livfulla, bruna ögon. Så när jag väl kom dit spelade jag awesome musik för henne på spotify, verkligen awesome. Vi satt där vid hennes köksbord som vi gjort så många gånger förr och snackade om att möjligt. 
Vi hade suttit där i några timmar när vi promenerade in till vellinge, tog bussen till höllviken där vi träffade hennes lilla mormor. Som, trots att hon kanske tjatar lite, är riktigt härlig!
När hon skjutsat oss hem satte vi oss återigen vid kökbordet och pratade om alla våra tankar, förmodligen. Drack kaffe, gjorde läxa, och snackade med hennes syster. Det är så otroligt härligt att vara hemma hos dem eftersom det känns så himla franskt och mysigt. Man trivs verkligen där, känner sig trygg och omtyckt... På något vis. Någon timme senare åt vi otroligt god middag och sen var vi på fancz rum tills papi hämtade mig sent på kvällen. Nu känner jag mig bara så himla nöjd. Med allt.
Det blir ju inte sämre av att jag ska hem till älskade fika imorgon and spend the night there. Som jag längtat!

Och nu borde man förmodligen sova, annars kommer jag aldrig vilja gå upp ur sängen halv sex imorgon.
Peace out.





was there something you didn't dare to say?