you'll spend many nights alone

"Hm, vad ska man göra av sitt liv ?
Sova, äta, fota, mysa,
skriva, teckna, läsa,
älska, drömma, hoppas,
såras, glömma, sakna, förlåta,
börja om...
Är det vad det går ut på ?"

Så skrev jag den tjugosjätte november för två år sen. 
Ingen behöver läsa detta, ni får gärna göra det men det är mer för att jag är himla uttråkad och dessutom vet att jag kommer uppskatta detta ett år från nu.
Sova - det gör jag ofta, speciellt nu när det är lov. men jag går nog och lägger mig för sent för det mesta.
Äta - åh, det tycker jag om. fast kanske inte dagarna efter man blivit dumpad, förutom glass och choklad.
Fota - gör jag inte lika ofta längre eftersom minneskortet på kameran är fullt och jag har ingenstans att ha mina bilder.
Mysa - alltid. vara omfamnad av någon man tycker om, eller pussa någon på halsen. sånt gör jag ofta med fika & fancy.
Skriva - ständigt nu för tiden, på min andra blogg. det behöver jag.
Teckna - otroligt sällan jämfört med när jag var mindre. osäker på om jag ska återuppta det.
Läsa - nja, har jag en intressant bok, så varför inte.
Älska -  .... vem älskar inte någon eller något?
Drömma - i alla tillstånd.
Hoppas - för mycket, speciellt i år.
Såras - både sårar och blir sårad mer än innan.
Glömma - något jag ska försöka oftare.
Sakna - varenda dag.
Förlåta - det finns vissa man på något plan aldrig förlåtit.
men jag kan vara bra på det, ellerhur erika? ;*
Börja om - here i come.


"you make breaking hearts look so easy
seems like you've done this before."





Door wide open

"I know you've been burned,
but every fire is a lesson learned.
But I wish I could feel all it for you.
I wish I could be it all for you.
If I could erase the pain.
And maybe you'd feel the same.
I'd do it all for you.
I would."


Nananaaa. Har för det mesta skrivit på min "hemliga blogg" den senaste tiden, den som bara fancy, fika och mitt ex vet vad den heter. Skrivit där eftersom jag har haft hemliga känslor. Hehu.
Aja.
Nu är det lov, underbart. Och jag har alldeles för många jag vill träffa. Menmen, man ska väl se till att ha tid. Har ju ingen pojkvän som vill vara med mig hela tiden. Så.. Ja. Andas, milla, andas.

Men aa,  vi kom nyss hem från Kraków. Wow, den enklaste sättet att beskriva den resan; underbar.
På tåget påväg till Polen satt jag och fika i de översta...sängsakerna och pratade, och fancy satt i den ena under.
Jag: Fika, jag älskar dig.
Fika: Haha.. Ja, jag älskar dig också.
Fancy: Alla älskar Fancy!

Okej. Egentligen sa hon "alla älskar varandra", men vi hörde fel. Och det var väldigt roligt.
Och det blev flera såna under resan, kommenterar som man inte glömmer.
På båtresan hem, frågade någon vad en valhaj var. Och susanna svarade att det var en haj som fått rösträtt.
Jag vet inte om det var roligt för vi var så in i helvetes trötta, eller om det faktiskt var kul.

Åh. Jag vill tillbaka. Det var så undebart. Här i Sverige är det grått, trist och ensamt. Väldigt ensamt...
Man blev van vid att ha fyrtio personer i närheten hela tiden när man hade det i fem dagar. Det var lite mysigt. Och det var så mycket människor ute på kvällen! Sociala människor. Underbart. Det kändes verkligen som man var på semester, typ i Spanien nästan. Åh.

Men, nu är man tillbaka i lilla landet lagom och det finns inte så mycket jag kan göra åt saken. Precis som annat här i livet. Ibland kan man faktiskt inte hindra att något händer. Det är då man måste tro på ödet för att inte bryta ihop.
Jag känner att jag pendlar lite mellan samtalsämnen för tillfället.
Nu vill jag ut. Hm. Jag ska duscha och sen gå ut.
Och bara, andas. Jag behöver det ganska så mycket.





I Kraków

Och nu, duschen.
Ciao!

Du tar ju bara små, små steg

"Jag är så skör idag.
Fem år gammal inuti.
Snälla låt mig vara svag.
Så är jag stark imorgon samma tid."


Ögonen tåras och av en annan anledning än igårkväll.
Nu är det för jag hostar sönder halsen trots alla koppar te jag redan druckit.
Jag tycker verkligen om att vara i skolan men ibland är det bäst att hålla sig borta därifrån.
Det är dock himla svårt när alla finfina människor finns där. Iih.
Ännu svårare är det är faktiskt vilja stanna hemma när man trots hög feber måste packa eftersom ens impulsiva mamma helt plötsligt bestämt sig för att flytta ifrån en.
Det är då man hamnar i ett väldigt långt "ja..ha?-moment" men förträngar det lite smått.
Aja, det får bli som det blir när det inte blir som det ska, helt enkelt.
Jag orkar inte oroa mig för jag är den sista som kan göra något åt allt som händer just nu.
Hej pessimist, läget idag?
Nej men. Åh. Palla.


"Jag grät,
och vi kysstes
fast jag borde ha bett dig att gå.
Och jag ska aldrig mer säga sanningen till nån,
som saknar förmågan att förstå.
Det är ljust snart, jag vet.
Men än så är det kallt.
Och gissa vad du glömde?
Den hänger runt min hals.
Jag önskar att jag var en sån, som inte tänker alls."


Ja, här sitter jag och lyssnar på svensk musik. Och är sjuk. Awesome. Verkligen, verkligen...awesome.