If one of them is dead

Personkemi är viktigt.
Och inget som man träffar på varenda dag.
Därför tänker jag vara den som gör rätt.
Inte den som är i vägen och förstör.
Okej visst, det kanske inte ger MIG något.
Förutom att jag kan känna mig som en god människa.

...Ibland får man tänka på andra än en själv. Det kanske inte är något man alltid vill, men något man måste.
Och. Jag måste sluta bete mig som om alla jag känner är mina. Såsom jag trodde när jag var yngre.
Att alla fanns för att vara något åt mig. 'Camillas mamma', 'Camillas busschaufför', 'Camillas icakassörska', det var deras etikett. Någon gång under min uppväxt insåg jag förstås att det inte var så. Men kanske glömmer jag det emellanåt? Inte så att tankarna hamnar på samma nivå, men ändå sådär i bakhuvudet.
"'Min kompis' och 'min kille' kan väl inte umgås? "Men det ÄR ju inte så. Hur gärna man än vill det. För dem är de bara två människor som tycker om varandra. Inte 'camillas' någonting alls. Egentligen borde man inte ha något att säga till om.

Människor bryr sig för mycket om vad man tycker om allting. Hur man mår, känner, tänker. Skit i det! Strunta i allting och gör vafan DU vill. Vi lever en gång och att ta hänsyn till exakt allt och alla känns ju jävligt korkat.
Så okej. Man blir sårad, besviken, förkrossad. Och? Allting går över.
Frågan är om det är värt att riskera att såra någon man älskar, för att ta vara på något man inte vill gå miste om.
Jag kan känna att jag skriver väldigt förvirrande. Och personligt. Men så är det. Och det är inte många som läser ändå, så varför inte?

Nu ska jag inte tänka längre att det är för min skull.

Hur lyckliga kan vi bli?

Fredag, och skolan är igång igen. Eller, egentligen inte, eftersom det är helg nu direkt.
Kändes liiiiite onödigt att gå upp tidigt idag och dagen efter vara ledig igen.
Lite onödigt, säger jag bara.
Inte var det så att vi gjorde särskilt mycket idag. Lektionerna var högljudda och dagen i ren allmänhet för mig och fancy bestod av att lyssna på älskade fikas berättelser om hennes
Egypten-resa. Wow, säger man bara.....
Nej, man säger wow och "men åh".

Fika & Fancy är finast. Jag har säkert sagt det innan, men jag tänker inte sluta med det.

En annan sak, varför frågar en människa "varför det?" som följdfråga till "är du sur på mig?"? Har de kommit fram till den fantastiska slutsatsen att man är sur, så borde de ju också förstå varför. Annars frågar man bara direkt "varför är du sur på mig?". Am I right or am I right?



VI SOM VEEEET VAD STJÄRNORNA BESTÅÅÅR AAAAAV.
Åh Emil Jensen (L)


Idag är en dag som idag, och det är fredag. Det blir att läsa genom gamla blogginlägg förra januari, sen hämtar mamma mig och då ska jag hem dit och beundra min nya säng. Efter det finns det en stor chans att träffa Ephilippe ikväll. Ja, Philip dåva.
Annars har man inga planer, bortsett från att läsa i geografiboken. Och åh, spela Prince of Persia, eftersom jag fick de två sista spelen i serien som typ.. julklapp, för någon dag sen.


Ibland slår det mig att jag är ganska så duktig på att skriva fragmentariska inlägg när det inte alls är min avsikt.


Leighton Meester sjunger riktigt bra. Kanske inte världens mest orginella röst men damn, den är nice.
Har ni spotify, så lyssna: Leighton Meester – Somebody To Love



Om jag lyckas få in mina bilder på datorn hos mamma kommer jag förmodligen lägga upp en hel del, men jag tänker inte ha några förhoppningar.

En sista sak, jag vill ha vår nu.

Our hearts are all that we've got now, and they don't beat.

Idag tog jag tag i två löften, fantastiskt värre! Fast å andra sidan så vågade jag inte göra en sak som jag ville, men det var nog smartare så. Det är väldigt kallt idag. Alltså verkligen, iiiiskallt. Jag fryser halvt ihjäl här. Men denna dagen har varit bra trots allt vad den innebär. Och jag överlever, det gör man alltid. Just nu är jag faktiskt ganska så tom på tankar, det är ovanligt för min del. Igårkväll tänkte jag allt möjligt, jag tänkte till och med att jag tänkte rätt skumma saker. Men nu..... Tomt. Nästintill, i alla fall. Jag vet något jag kan tänka på, det ligger liksom och lurar i bakhuvudet, men jag vill inte, så. Nu ska jag nog göra varm oboy eller nåt, det är.... varmt, ju. Logik på hög nivå.